lördag 10 november 2012

Skohorn & Skohylla


Har för ett par helger sedan fortsatt med lite smide till hallen hemma som jag tänkt på ett tag nu. En rejäl skohylla utav 3 tums ekplanka. Ekeplankan kommer av några ekar jag fällde hos svärföräldrarna för några år sedan som jag låtit såga upp. Till den behövde jag ett par ben i passande dimension Samt ett skohorn. Skohornet vållade inga större problem utan ett 10 mm fyrkantsjärn som jag smide ut en krok i änden samt penade ut själva skodelen så att säga i andra änden. Vridningen har jag gjort när järnet är kallt för att få till en jämn vridning. Efter en vridning blir skohornet lite krokigt och man måste värma upp det och med träklubba på stubbe jämna till det. Tärklubba och stubbe för att inte få hammarslag på kanterna på vridningen.

Benen till skohyllan gjorde jag av två 8*40 mm plattjärn. svårigheten här för mig är att få till två ben med böjar som är någorlunda likadana på bägge benen. Jag har alltid tyckt att böjning på fri hand med hammare och städ är något av det svåraste att behärska och ha kontroll på. Men en sak i taget och innan jag börjar böja så penar jag ut änden på järnet till storlek som jag tycker passar. Jag håller hela tiden reda på vilken sida av järnet som slutligen skall vara utåt/utvändig sida på böjen/tassen så att hammarslagen syns  som ett mönster utåt. Detta upprepar jag på alla fyra ändar tills jag har ungefär lika utseende och mått på dom.

 
 
Jag börjar alltid, vid arbete med att böja, att böja utifrån och in vid allt smide som grundregel. spelar ingen roll om det är krokar, något annat eller som här böjningar av ett par ben. Först böjer jag till det som skall bli själva tassarna alltså. Men innan dess märker jag ut 10cm som är mitten på benen som INTE skall vara böjda för där skall ekplankan sättas fast.

 
 

Nu börjar det som jag anser svårast, att få till en fin böjning av benen. För att få till flera ämnen så att dom vid böjning blir någorlunda lika använder jag mig av olika jiggar som i förväg kan bestämma olika former eller på annat sätt underlätta böjningsarbetet. Det tog några värmningar och jag fick böja om och räta ut och böja om tills jag vart nöjd eller inte orkade få det mer lika än det blev.

                     

  
Jag använde även skruvstädet och böjde till det sista/de innersta böjarna. Här är även det sista arbetet med att finjustera så att de bägge benen blir ungefär lika.














Ja ni hör hur jag slingrar mig som den amatör jag är, nästan lika, någorlunda lika etc. Jag antar att det är här man skulle behöva de där 10,000 timmarna som någon statuerat som nödvändig tid innan man kan säga att man bemästrar något fullt ut? Så jag får helt enklt nöjja mig med den nivå jag för tillfället befinner mig på, en GLAD amatör :-) Nåja, jag ska inte klaga, jag är nöjd med slutresutlatet och det sita arbetet med benen var att borra ett par hål samt att linoljebränna dom för att få en snygg svärta utan att måla dom. Arbetsåtgång för projektet var ca 10 timmars smide och ytterligare en del för att få ekplankan färdig och benen på plats. Även skohornets ytbehandling bestod av linoljebränning...




söndag 12 augusti 2012

Järnframställning av myrmalm i Gropugn!

Så var det dags igen! Järnframställning på gammalt vis med myrmalm som råvara och ved som bränsle. För tredje gången har jag besökt KG Lindblad i Hammarede i Jämtland för att göra järn i gropugn och schaktugn.


Den här gången var vi ett gäng på sex personer från föreningen Våga Smida som tillsammans beställt kursen via Bäckedals Folkhögskola i Sveg. I tre dagar högg vi ved, krossade kol, skötte ugnarna och bearbetade järnet. För den oinvigde kanske det framstår som en aning meningslöst då man kan gå och köpa några kilo järn på skroten för en hundralapp! Men det är något obeskrivligt facinerande med att åtminstonde försöka sig på tekniker och hantverk som funnits i tusentals år innan vi började på att skicka farkoster till Mars och allt skall vara automatiserat och baserat på halvfabrikat. Nåja, till saken då, hur gjorde vi järn av myrmalm?


Första steget är att skaffa råvaran, själva malmen. Vi har i de försöken vi gjorde använt oss av två sorters malm som vi blandat, en från trakten runt Hammarede och en malm utanför Sveg. Den stora skillnaden mellan olika malmer som man tog från sjöar, myrar och andra järnrika marker är kanske framförallt halten av järn i malmen. Men det är inte bara att skaffa malm med högsta järnhalt som är målet, det gäller att ha goda slaggbildande egenskaper i en malm också! Slaggen behövs för av flera orsaker för att i slutänden få ett bra och smidbart järn även om man inte vill ha slagg i järnet när det är färdigprocessat!


Andra steget i att göra järn är att rosta malmen. Visserligen finns det gamla beskrivningar på ugnar där man kunde lägga malmen direkt i ugnen men det kräver speciellt byggda ugnar och speciell malm och var nog mycket ovanligt på våra breddgrader. Själva processen man är ute efter vid rostning av malm är att bränna bort allt organioskt material från malmen och att torka malmen från både fukt och kemiskt bundet vatten. Man vet att rostningen lyckats om malmen efter rostning blivit magnetiskt! Själva rostnignen går till så att man bygger ett bål som man lägger den råa malmen uppepå och sedan sätter fyr på alltihopa. Efter det brunnit ut har man rostad malm blandat med kolrester som man sedan sållar bort.




Själva processen i ugn börjar med att förvärma ugnen minst ett dygn före användandet. Dett görs genom att elda lite föriktigt med någre vedträn i taget i ugnen, och ja! Det kräver nattliga aktiviteter! Sedan fyller man gropugnen med fint huggen ved som sedan brinner/kolar till sig och bildar en full ugn med träkol. Nu är det dags att börja tillsätta rostad järnmalm och kol i beprövade recept lite beroende på malm och typ av ugn. Vi tillsatte i gropugnen 12 kg malm i omgångar utan att tillsätta nytt kol. I schaktugn tillsatte vi rostad järnmalm varvat med kol då schaktugnen har betydligt mindre mängd kol vid start av processen. En viktig del i processen är luftmängden som tillförs. Lufttillförsel skedde förr i tiden med hjälp av blåsbälgar och det tekniken fungerar än idag och kommer väl till pass när vi som i Hammarede befinner oss ute i skogen långt från eletricitet och andra moderniteter! Olika luftmängder behövs för olika ugnar och lufttillförseln skall vara jämn under hela processen med viss ökning den sista timmen innan allt är klart. Själva kemin och fysiken kring vas som sker i ugnen under processen är densamma som i moderna masugnar i dagens järnverk! I korta ordalag kan man beskriva det som att de små järnkornen på sin väg ner igenom ugnen till botten (under inblåset) skall genomgå en del kemiska förvandlingar och rent fysiskt bilda en homogen massa som vi kan ta upp och bearbeta till smidbart järn! Kemin består främst i att järnet skall reducerars på sitt syre i processen och att järnet skall skiljas från slaggen på ett bra sätt. I en del ugnar kan man i botten ta bort en lucka eller dyligt och tappa slagg som då skall rinna ut om processen gått bra. Detta gör man strax före man tar upp luppen/järnklumpen.



Väl uppe ur ugnen gäller ordspråket "det gäller att smida medans järnet är varmt" i allra högsta grad! Man får bara en chans att bearbeta luppen (som klumpen kallas) med den höga tempraturen som den har dirket från ugnen! Det är svårt att i en liten smedja/ässja sedan värma upp en så stor klump till de tempraturer som behövs. Att snabbt, med hjälp av en träklubba och stor tång med spadliknande käftar, så fort man fått upp luppen bearbeta den är en av de viktigaste stegen för att få en lyckad bearbetningsprocess sedan.



När luppen har genomgått den första, viktiga, behandlingen återstår många timmars arbete med slägga och hammare i en smedja! Vill man kan man efter en första bearbetning av luppen ta till en viss modernitet i arbetet, en luft eller fjäderhammare! Trots dessa maskiner återstår flera timmars arbete innan man har en järnten som sedan kan användas för att smida något föremål.

Tja, en MYCKET förenklad beskrivning av vad jag pysslat med i två dygn i Jämtlandsskogarna! Och jag kommer att göra nya försök vid nya tillfällen. Tack KG & alla kamrater, jag kommer tillbaka ett annat år igen! Nu kan jag i mitt CV skriva att jag sammanlagt varit med och gjort 12 järnframställningsförsök (om nu någon bryr sig) som resulterat i sammanlagt 20 kilo järn! Men jag är lååångt ifrån fulllärd i ämnet :-)

fredag 30 mars 2012

Smide i mars 2012 #4



Blev nästan klar med ett par gångjärn men de fixar vi en annan gång :-) En dag när jag skulle till smedjan ville ena dottern Emma följa med till pappa Tomas stora glädje, vilket hon NATURLIGTVIS fick!

Hon hade en ide hon ville testa, hon ville nämligen smida sig ett par glasögon att ha i bokhyllan eller någonstans som ett stilleben. Har alldrig tänkt tanken så jag blev lite glatt överaskad över iden bara :-)

Vi gick igenom vilket material som skulle kunna lämpa sig och sedan hur momentvägarna skulle vara för att få till ett par glasögon. Även mattekunskaperna kom till användning då hon skulle räkna på materialåtgång med runda former, ni vet det där med P !

Glasögona är smidda i 6 mm rundjärn och är i tre delar där skaklarna är utpenade och fastsatta i änden med en ögla. EMMA, du får MVG av pappa eller ska man kanske säga betyg A nu när skolverket gjort om allt igen :-)

Hoppas barenen vill följa med mer till smedjan. Jag tänker på vad duktig man kunnat bli om man fått hålla på med smide sedan man var 6-7 år som Emma var när hon smidde sin första krok :-)

Smide i mars 2012 #3



Gjorde 6 stycken hängen/krokar att hänga exempelvis ampel i . Inte alls svårt och tar inte lång tid att göra dom heller. Roligt att hitta något smidesprojekt som inte tar flera timmar att göra :-)

Får se vart dom hamnar, kanske ute på verandan? Har bränt dom med en blandning av tjära och linolja så dom skall palla utomhusmiljö.

Smide i mars 2012 #2



Smidde även en ros. Rosen är ett litet expriment då jag smidde den med 9 kronblad istället för 7 som jag alltid gjort tidigare. Den blev lite kraftigare på det sättet men ändå inte för klumpig tycker jag? Borstade blad och blomma med mässingsborste medans järnet var varmt för lite "lyster".

Jag vet det finns otroligt vackara smides/plåtarbeten som är helt otroligt fina rosor. Dom görs då i flera delar som monteras ihop och nitas/välls ihop och även ibland med svets!  Men det är en speciell tjusning i att med ett enda stycke 8 mm rundjärn få till en ros. inga delar, inget plåtarebete och ingen svets, det är  lite faschinerande och därför gillar jag skaprt denna varaint av ros som i ordets rätta bemärkelse är "SMIDE" :-)

Smide i Mars 2012 #1




Har fått till sammanlagt 6 dagars smide i mars och även om inte alla projekt vart lyckade delar jag några som jag var nöjd med här.

Börjar med ett par konsoler som jag gjorde då de förra ble lite "veka" när hatthyllan började fyllas med alltför mycket vinterkläder. Ett stag behövdes trots att det var 5 mm tjockt järn jag använde. Smidde även några ankarkorkar till. enligt modell som jag prövade mig fram till i december. en kortare variant som sitter i framkant på hyllan och en längre variant som skall sitta längre bak under hathyllan. Ska plocka fram lite ekplank jag har liggandes och fixa till under våren.

Som vanligt kör jag flitigt med kulhammare för att få en struktur på konsolerna, inte alla som är förtjusta i det men jag gillar det så då får det bli så :-)