Blacksmith marathon -del II (workshop med Uri Hofi)

Under de 5 dagarna i Smedjebacken hade jag även anmält mig till två workshops med en verklig profil i smidesvärlden, Uri Hofi från Israel.

Ena workshopen handlade om smide i lufthammare, pågick i sex timmar och var lärorikt för mig som bara någon gång prövat på att banka lite järn i lufthammare. Nu fick man pröva på att smida olika former och mönster och lära sig hur olika vinklar och olika typer av verktyg i lufthammaren påverkar form och utseende. Intressant och jätteroligt! jag har ju tillgång till en lufthammare i smedjan där jag hyr in mig så den skall jag nog använda mig av i större utsträckning nu när jag ser vad man kan göra, och hur. Bilderna visar olika former vi fick pröva på att smida i hammaren och är i sig inga färdiga föremål.

Den andra workshopen var mer en föreläsning/förevisning i arbetsteknik som i huvudsak gick ut på två saker, ergonomi och effektivitet! Uri Hofi är över 70 år och smider med lätthet men ändå med den styrka som krävs. Ergonomiskt tänkande är förståss en nyckel till att orka hålla på och att göra det år ut och år in utan att ta skada i leder och muskler. Uri Hofi har även tagit fram ett antal verktyg, som enligt hans uppfattning främjar det "ergonomiska tänket". Jag kostade faktiskt på mig att köpa den hammare han menar är den optimala designen, framtiden får utvisa huruvida Uri Hofi hammaren passar mig? Uri:s bestämda uppfattning är att de flesta i världen förkommande smideshamamre är sprungna ur traditionen, en tradition som inte alltid har ergonomiska och/eller tekniska orsaker. Tanken med den hammare Uri Hofi tagit fram är att den skall minska belastning på handleder, armar och axlar samt ge optimal balans och kraft i alla olika vinklar och lägen man behöver smida. det är inte utan man kommer att tänka på uttrycket, Det finns många funktioner på ett järnspett! :-)

Under workshopen visade Uri även på den andra viktiga lärdomen under dagen, att arbeta så att man formar järnet så mycket som möjligt på varje hammarslag samt att man smider på ett sådan sätt att järnet håller värmen maximalt. En sådan liten teknisk detalj var att så mycket som möjligt smida med järnet i vinkel mot städet så att man får minimal anläggningsyta mellan varm järn och det kalla städet! Luft kyler järnet mindre än städet så man skall inte hålla "hela" järnet på städet utan bara den del man slår på!

Tja finns mycket att säga men jag var på det hela nöjd och det var en mycket färgstark person som jag senare förstått "inte går hem i alla stugor". kanske vi i Sverige inte är vana med kulturen där man i starka ordalag mer eller mindre dömmer ut ett traditionellt arebtssätt och traditionellt utformade verktyg? Eller så har vi bara glömt bort hur de gamla mästersmederna arbetade för 100 år sedan eller mer, i det tysta och med en lärling som den enda arvtagaren av kunskapen?

Blacksmith Marathon -del 1

Var i Smedjebacken i början av augusti för att delta i ett evenemang till förmån för Röda korsets verksamhet riktat till världens barn. Iden var att smeder från hela världen skulle smida dygnet runt från onsdag tills på söndags morgon i ett marathon smide. Alstren som smiddes skulle sedan dekorera en smidd Glob som skänktes till Rädda barnen. En mycket trevlig festival där jag fick tillfälle att träffa mången smed och dryfta smide med!

Jag smidde med Stefan Emmet från Orsa och syrran (Ann-Kristin Treard)mellan klockan 21:00 och fram till 02:00 på natten mot lördag. Efter lite funderingar och ritande bestämde vi oss för att smida en glass. Glassen skulle vara med glasspapper halvt av rivet och med taggtråd inuti. En symbol för den vuxna världens ständiga svek mot världens alla barn som lider, vi lovar och lovar men under skalet finns allt för ofta bara svek!

Tack Stefan och Ann-Kristin!

Prova på smide -Västängsdagen

Under bygdeveckan i Älvdalen stod Syrran och Jag och hade "prova på smide" under Västängsdagen. Mycket folk och stort intresse för smide men mestadels barn som vågade sig på att prova smidet (med föräldrarnas tillåtelse). På bilderna är det jonatand som jag hjälper att smida en spik (biler upplagda med förälders tillstånd).

Väggkonsol

Nu var det länge sedan jag var i smedjan men idag så fick jag några timmar. har burit på en ide att göra någon slags väggkonsol. Både att ha som hyllbärare, till fönsterbärdor och som väggampel. Har ritat och funderat några gånger och så hittar man en skiss man är nöjd med, brukar anlita Helena (hustrun) då hennes skissförmåga vida överstiger min egen förmåga i ämnet :-)

Gjorde två stycken hyffsat likadana idag men när jag skulle rikta lite på den sista så tog något annat över mitt focus och så hade jag bränt upp den, att man aldrig lär sig! ja ja man får väl räkna med sånt som glad amatör :-)

Jag är inte helt nöjd med denna första "modell" skall arbeta lite till med hur formerna skall se ut, hur böjjarna skall se ut i förhållande till varandra och så vällningarna, oj det är en utmaning varje gång men skam den som ger sig. har i alla fall fått funktionen (dom sitter ihop) men lite återstår för att få till utseendet, det är svårt att få själva änden på ämnet att "sitta".

Men på det stora hela är jag nöjd med konceptet och får jag göra några stycken så skall det nog sitta till slut. Jämför man de väggfästen som sitter under fönsterbrädorna idag ser jag ju att det blir till våran belåtenhet att göra egna, smidda fästen. Helana har gett sitt godkännande så då är det väl på rätt väg i alla fall.

hmm... får se nu 20 fönster gånger två konsoler, det blir 40 stycken och det tar två timmar att göra en. Oj! två veckors arbete men då lär man väl kunna göra dom bra sedan då :-) Får se hur man orkar med att göra samma sak så länge?

Väggampel

Åkte ner till smedjan och tänkte fortsätta smida handtag men jag var utan rätt material (tyckte jag). Får väl åka till järn/skrot handlarn och köpa mer fyrkantsjärn i olika dimensioner.

Så vad gör man när materialet bestämmer? tja nått annat :-) Jag smidde ju en liten väggampel förut som jag ville vidareutveckla, har ju sett sådana förut och speciellt en smed i Ludvika inspirerade mig till att försöka, Joakim Frost, tack för inspirationen Jocke! :-) jag är inte helt nöjd men nog är det något på G? några försök till så sitter det nog.

Började med lövet, stukade upp lite material så jag skulle ha tillräckligt för att göra ett hyffsat stort löv. Sedan gjorde jag snurren på skaftet till lövet. Sedan räckte jag ut den änden som skulle bli ljushållaren. Efter att ha dornat upp hål för spik snurrade jag till den ände där ljustet skall sitta. Ja, osså linoljebränning så klart. Tog mig 2½ timme men det går att bli effektivare nu när man vet momentvägarna och materialåtgång. Det svåraste just nu känns nog ändå som det är att beräkna matrialåtgången, det är svårt att veta hur mycket som går åt för att göra ett löv till en förutbestämd storlek och form. Och till den där sista snurren, tja den vill jag ha ytterligare lite material till. Nu hade jag 20 cm räckt och färdigt och det vart kanske lite lite ändå...

Men som sagt, jag fick ju några timmar i smedjan och det var ju det som räknades :-)

Smidda handtag!

Har i dag gett mig på ett nytt projekt jag funderat på många gåmnger men aldrig prövat, handtag. Syrran och svågern (Ann-Kristin och Jonny) och jag har fått en liten förfrågan om vi kan smida lite beslag såsom krok och haspel, gångjärn, handtag och krok mm

Inga stora serier men kanske 5-20 exemplar av varje, jag måste ju testa lite olika modeller då och handtagen föll på min lott :-)

Tja med lite övning så kan man nog få fram en säljbar modell, men någon stor timtaxa lär det inte bli :-) men en helt ok fritidssysselsättning är det ju!

Klicka gärna på bilden ovan för större bild...

Sista insatsen som lärare i Smedjebacken VT-2009

I Fredags gjorde jag mitt sista pass som smideslärare i smedjebacken. har tillsammans med Olof Geijer, Joakim Frost, Tord samt syrran (Ann-Kristin) och svågern (Jonny) under VT varit smideslärare och pedagogiskt bollplank i kursen. I Fredags hade jag tillsammans med Ann-Kristin muntlig redovisning av eleverna "egna arbeten".

Under kursen Formgivning A -med inriktning varmsmide (gymnasiekurs) skall eleverna genomföra ett eget arbete. Det egna arbetet skall vara från tagen eller egen ide och skiss. Arbetet redovisas muntligt och med uppvisande av både ritning och smidesalster. Redovsinignen skall ge besked om eleven kan beskriva sitt smidesprojekt med rätt fackuttryck och ger samtidigt prov på om eleven kan beskriva de vanligaste verktygen och hur de används.

Redovisnignen går inte ut på att i första hand se hur BRA eleven smitt ett föremål utan mer hur pass man följt sin skiss och ide, hur man löst problem under vägen, om man lärt sig något som förändrar arbetssättet vid nästa smidesprojekt etc. Eleverna får även ett helt annat smidesföremål som dom skall försöka beskriva hur det är framtaget, momentvägar, material och verktyg.

Har varit roligt att få vara med på resan de 4-5 ggr jag haft möjlighet att delta under vårterminen. Som gammal gymnasielärare är det extra roligt att ha fått denna möjlighet, tack syrran och alla ni andra, inte minst alla elever! Eleverna har två gånger till att smida innan kursen är helt färdig för deras del, LYCKA TILL!