En gammal smedja i Evertsberg!

Jag var och hälsade på Lars-Erik som har en gammal smedja på gården i Evertsberg. Smedjan byggdes av Lars Eriks farfar. Lars-Erik är över 70 och är mer känd i bygderna som den som gör Spilopipan, en flöjt som görs i Sälg sedan generationer tillbaka i Evertsberg. Smedjan med tillhörande snickeri blev del av levebrödet för både Lars-Eriks farfar och far. Under 20-40 talet var den "stora" produkten från smedjan sk trägor till hästar i både det militära och i skogsbruket. I anslutning till smedjan finns ett fullt fungerande snickeri som är rena museet snart 100 år gammalt!

Jag kan återigen konstatera att smeden ofta var händig träbearbetare i tillägg med smidet, eller kanske det var tvärtom i många fall. Jag börjar ana att det runt om i bygderna i norra Dalarna finns ett antal gamla smedjor/snickarverkstäder, småskaliga sådana som syftade till att skapa verktyg och varadgsföremål i byarna och ibland bara till gårdens försörjning. jag har på senare tid börjat få inspiration till någon form av dokumentation av dessa smedjor som tyvärr börjar bli i dåligt skick och förfalla. Framförallt försvinner kunnskapen om smedjans brukande med den äldre generationen. Kanske en utopi med arbete, familj och alla andra åtaganden man har men roligt hade det varit att ta tag i något sådant projekt, eller? :-)

Måste bara berätta en sak som fick tiden att stå stilla några sekunder i mitt sinne. Till smedjan kom electriciteten in på 20-talet och med den en fläkt till Ässjan. Bredvid Ässjan i smedjan stod en gammal blåsbälg, hyffsat dammig och svart. När jag frågar Lars-Erik om den brukats till annant får jag till svar att den nog har stått där sedan den togs bort, i alla fall så länge han kan minnas! brr man ryser till lite grann inför den tanken och på tanken vad som finns i alla vråer uti sveriges gamla bodar, lador och inte minst, smedjor...

Smidit en ros!

Jodå, det gick ju faktist att smida en ros också! Finns lite olika sätt att smida en ros på och denna variant är väl en sk nybörjarmodell man kan börja med att testa sina färdigheter på.

Först penar man ut 7 stycken "läppar" som sedan skall bli rosens foderblad. Sedan rullar man ihop den och justerar lite lätt så att foderbladen omsluter varandra snyggt. Sist på rosens blomma tar man en liten tång och viker lite lätt ut foderbladen man kommer åt i "rullen".

Jag valde sedan att smida ett löv i andra änden på rundjärnet och vek ihop hela rosen på mitten och vällde den nya änden. Sedan böjde jag till bladet och bladets stjälk lite snyggt runt om Rosens stjälk. Och så vederbörlig borstning med stålborste och på Rosens kanter lite med en mässingsborste.

Jag utgick från 8mm rundjärn som var 70 cm långt och tidsåtgåmg för min allra första ros var 3 timmars arbete vid ässjan, tre fantastiskt roliga timmar när tankar och focus helt och hållet är på det arbete man håller på med.

Smide med Dalarnas Turistråd

Förra Söndagen fick jag hoppa in och hjälpa Syrran i hennes företag Treard Event AB. Ann-Kristin var nyss hemkommen efter en blindtarmsoperation så vad gör hon, ringer storebror som får hoppa in och hjälpa till. Orsaken var ju inte kul men det var desto roligare att få vara ciceron för över 30 personer från olika turistbolag och turistbyråer i Dalarna.

Det var roligt och se minen på Turistsamordaren från Älvdalen när han fick se mig i Smedjebacken på ett event om smide som han var med på! :-)

På två timmar fick alla deltagare instruktioner, utrustning och en plats vid ett städ och Ässja. Uppgiften var att smida en grillgaffel, vilket alla i slutänden lyckades med! jag tror inte att någon var lik den andre men en egen smidd grillgaffel hade dom med sig i alla fall. Och ingen brände sig!

Efteråt var det mat och dryck och tid för reflektioner. Kan bara säga att det var uppskattat och att konceptet som Ann-kristin & Jonny (syrran & svågern) arbetat fram gick hem till 100%!!! Tillsammans var vi 6 smeder som hjälpte till och jag hade förmånen att få stå för kvällens demosmide och genomgång!

Tack för förtroendet!

En kväll i smedjan

Fick inspiration och åkte ner i smedjan för att smida ett par handtag. Har testat lite förut som ni vet (ni som följer bloggen) och jag har grunnat på olika moment design och storlek på handtagen. jag har ett antal kvällar tänkt igenom hur jag ska jobba, skissat och funderat igen. Nu hade jag en idé hur jag skulle gå till väga, in i minsta detalj.

Sagt och gjort, och jag är nöjd med resultatet, dom brann inte upp, löven påminner om löv och dom är inte helt olika varandra! Tog mig 1,5 timme att smida dom så 45 minuter per handtag ligger produktionen på just nu. Sedan tillkommer materialkostnad för järn och kol. Ja man förstår att Ikeasmide som är fabriksgjort och dessutom tillverkat i annat land blir billigare, Själv skulle man ju behöva ta minst 200 kronor ut till kund för ett sådant arbete!

Tur det bara är en hobby! :-)

Blacksmith marathon -del II (workshop med Uri Hofi)

Under de 5 dagarna i Smedjebacken hade jag även anmält mig till två workshops med en verklig profil i smidesvärlden, Uri Hofi från Israel.

Ena workshopen handlade om smide i lufthammare, pågick i sex timmar och var lärorikt för mig som bara någon gång prövat på att banka lite järn i lufthammare. Nu fick man pröva på att smida olika former och mönster och lära sig hur olika vinklar och olika typer av verktyg i lufthammaren påverkar form och utseende. Intressant och jätteroligt! jag har ju tillgång till en lufthammare i smedjan där jag hyr in mig så den skall jag nog använda mig av i större utsträckning nu när jag ser vad man kan göra, och hur. Bilderna visar olika former vi fick pröva på att smida i hammaren och är i sig inga färdiga föremål.

Den andra workshopen var mer en föreläsning/förevisning i arbetsteknik som i huvudsak gick ut på två saker, ergonomi och effektivitet! Uri Hofi är över 70 år och smider med lätthet men ändå med den styrka som krävs. Ergonomiskt tänkande är förståss en nyckel till att orka hålla på och att göra det år ut och år in utan att ta skada i leder och muskler. Uri Hofi har även tagit fram ett antal verktyg, som enligt hans uppfattning främjar det "ergonomiska tänket". Jag kostade faktiskt på mig att köpa den hammare han menar är den optimala designen, framtiden får utvisa huruvida Uri Hofi hammaren passar mig? Uri:s bestämda uppfattning är att de flesta i världen förkommande smideshamamre är sprungna ur traditionen, en tradition som inte alltid har ergonomiska och/eller tekniska orsaker. Tanken med den hammare Uri Hofi tagit fram är att den skall minska belastning på handleder, armar och axlar samt ge optimal balans och kraft i alla olika vinklar och lägen man behöver smida. det är inte utan man kommer att tänka på uttrycket, Det finns många funktioner på ett järnspett! :-)

Under workshopen visade Uri även på den andra viktiga lärdomen under dagen, att arbeta så att man formar järnet så mycket som möjligt på varje hammarslag samt att man smider på ett sådan sätt att järnet håller värmen maximalt. En sådan liten teknisk detalj var att så mycket som möjligt smida med järnet i vinkel mot städet så att man får minimal anläggningsyta mellan varm järn och det kalla städet! Luft kyler järnet mindre än städet så man skall inte hålla "hela" järnet på städet utan bara den del man slår på!

Tja finns mycket att säga men jag var på det hela nöjd och det var en mycket färgstark person som jag senare förstått "inte går hem i alla stugor". kanske vi i Sverige inte är vana med kulturen där man i starka ordalag mer eller mindre dömmer ut ett traditionellt arebtssätt och traditionellt utformade verktyg? Eller så har vi bara glömt bort hur de gamla mästersmederna arbetade för 100 år sedan eller mer, i det tysta och med en lärling som den enda arvtagaren av kunskapen?

Blacksmith Marathon -del 1

Var i Smedjebacken i början av augusti för att delta i ett evenemang till förmån för Röda korsets verksamhet riktat till världens barn. Iden var att smeder från hela världen skulle smida dygnet runt från onsdag tills på söndags morgon i ett marathon smide. Alstren som smiddes skulle sedan dekorera en smidd Glob som skänktes till Rädda barnen. En mycket trevlig festival där jag fick tillfälle att träffa mången smed och dryfta smide med!

Jag smidde med Stefan Emmet från Orsa och syrran (Ann-Kristin Treard)mellan klockan 21:00 och fram till 02:00 på natten mot lördag. Efter lite funderingar och ritande bestämde vi oss för att smida en glass. Glassen skulle vara med glasspapper halvt av rivet och med taggtråd inuti. En symbol för den vuxna världens ständiga svek mot världens alla barn som lider, vi lovar och lovar men under skalet finns allt för ofta bara svek!

Tack Stefan och Ann-Kristin!

Prova på smide -Västängsdagen

Under bygdeveckan i Älvdalen stod Syrran och Jag och hade "prova på smide" under Västängsdagen. Mycket folk och stort intresse för smide men mestadels barn som vågade sig på att prova smidet (med föräldrarnas tillåtelse). På bilderna är det jonatand som jag hjälper att smida en spik (biler upplagda med förälders tillstånd).