När olyckan är framme!

När jag höll på och redigera filmen som jag håller på med om NM i smide så upptäckte jag att jag fick med en läskig grejj på film. Det gick bra och Staffan som han heter som blir bränd mår bra och har inga men av det inträffade idag.

Han använde strax efter filmsekvensen en gel som heter Burn Free, jätte bra kylGel som även brandförsvaret använder sig av...

Men se upp när ni håller på med smide och det är folk i närheten, även de vana grabbarna kan göra illa sig!

På onsdagsmorgonen åkte jag till Smedjebacken för att smida i dagarna tre. Smidde tillsammans med Syrran och Svågern och ett par till ur Våga Smida föreningen. En ideell förening vars syfte är att främja smidet i Dalarna. Jag är medlem även om jag bor i Älvdalen och föreningen har sitt säte i Smedjebacken och framförallt, där finns en fantastisk smedja att nyttja med över 20 ässjor, verktyg från golv till tak, lufthammare och en hel hög med glada amatörsmeder.

Egentligen borde man ju dra igång en smidesförening i Älvdalen med, vi får väl se hur det blir med den saken. Det finns åt minstonde en handfull smidesintresserade som jag tror skulle kunna utgöra grunden för en sådan.

Jag smidde en näve krok lite spik under onsdagseftermiddagen och del av torsdagen. Men efter jag lämnat "krokträsket" ville jag testa en sak jag gått och grunnat på ett tag. Jag gjorde mig helt enkelt en dörrkläpp utav fyra rundjärn 6 mm som jag vällde i bägge ändar. Sedan vridning, böjning och linolje bränning. Gjorde ett fäste och ett beslag att slå ringen mot och fyra spikar till det hela. Måste säga att resultatet vart helt ok och att vällningen gick helt smärtfritt.

Har hört folk gnälla över att järn av kvalité 1312 inte går att välla så bra men jag fick det att funka utan problem. Klicka gärna på bilderna ovan för förstoring och kolla in vällningen, ok eller hur?

Tack för några fina smidesdagar, Ann-kristin, Jonny, Tobbe och Jocke!

/Tomas