Kurs med Nicko Caspers!

Fick äntligen åka på lite fortbildning i min kära hobby, smide! Kursens tema var Smide, ide´ och form. Jag har haft en ide tillsammans med Jan Westling som är konstnär i Älvdalen om att göra något i både järn och Porfyr. Porfyr är som bekant Dalarnas landskapssten och finns i riklig mängd och variation i Älvdalen. Jan är en mångsidig konstnär som målar, gör träskulpturer och har på senare tid ägnat sig mycket åt att forma i Profyr.

Mitt uppdrag var att ta fram en ljusbärare till en bearbetad porfyrbit som borrats för att hålla ett värmeljus. Sagt och gjort, jag ritade många skisser och testade lite olika ideer hur man skulle gå till väga. Jag visste att Jan ville ha en "organisk" skapelse, något "trollskt" som taget ur en saga. Hur smider man något sådant?

Först testade jag några vällningar som jag sedan försökte smida ut ben från, blev inte bra! Därför passade det bra som projekt i den kurs jag nu skulle till. Nicko Caspers har arbetat med form och smide i många år med Visby som bas för sin verksamhet. Med mina ideer och skisser fick jag råd och tips på metoder att nå önskat resultat.

I huvudsak kan sägas att jag fick tipset att arebta med sk. instick istället för att välla samt att jag skulle gå upp ordentligt i grovlek på det järn jag skulle arbeta utifrån. Det räckte för att få precis det jag önskade mig!

Jag är nöjd och Jan Westling likaså! Problemet är att han vill ha tre stycken till före Jul! he he! Det tog mig ca 10-15 timmars effektivt smide plus ritande och tänkande att nå detta resultat.

Jag har utgått från 18*18 mm fyrkantsjärn som jag räckt ut i bägge ändar men behållt tjockleken på ett kort stycke. Där har jag sedan dornat upp ett hål. Jag har gjort tre stycken sådana "stänger" som jag sedan stuckit i varandra och böjt i något slingrande form runt varandra. Högst upp har jag anpassat böjningarna till den sten som sedan skall sitta där. Ingen annan bearbetning har gjorts än att bortsa upp ljushållaren med stålborste. Hela konstruktionen hålls samman av den tyngd som stenen sedan utgör, ingen nitning, klammring eller vällning behövdes!

Ett av mina kanske roligaste projekt hitentills!