söndag 3 augusti 2008

Mitt första offentliga framträdande...


I Älvdalen arrangeras varje somamr den sk bygdeveckan. Där varje By har varsin dag som dom ansvarar för. Jag fick en förfrågan om att smida under en av dagarna, Västängsdagen. Efter viss tvekan svarade jag ja, det är ju jätteroligt att få ett sådant förtroende, men visst hade man premiärnerver!

Jag har inte stått vid ässjan på 2 månader och det märktes direkt! Ack vad man tappar handlaget fort om man inte håller på dagligen. Men så är det väl, som hobbysmed får man räkna med att ta mer tid för att komma in i det hela vid varje smidestillfälle.

Nåja, det var roligt att se hur fascinerade folk är över detta gammla hantverk, jag träffade flera äldre som med varmt hjärta berättade hur dom som smågrabbar började som drängar hos någon smed i byn. Och den yngre generationen som aldrig sett smide på nära håll är som sagt nyfiket fachinerad. Konstigt att Älvdalen med sådana traditioner av järnframställning, liebruk, bösstillverkning och ett oändligt antal gårdssmedjor inte har bevarat denna tradition bättre!

Jag ser en uppgift att arbeta med framöver i min hembygd... :-) På bilden ser ni Amanda som smider sig en spik, det skall böjas i tid det som krokigt skall bli...

2 kommentarer:

Johan Sangberg sa...

Härligt att läsa om dina bravader i smidets värld och att ni håller verksamheten vid liv och att du utvecklas! man kan ju riktigt känna lukten av stenkol och linolja!

Anonym sa...

He he, kul att höra Johan! Hopps jag kan skriva lite mer och oftare nu när sommarlatheten förhoppningsvis har lagt sig :-)

/Tomas