Veckan har börjat bra, i måndags hyvling av virke till Mästermyrkistan, gjort skaft till kolspaden, färdigställt en kniv till och så lite teori kring olika stålsorter och legeringar. Idag tisdag har vi börjat smida hammare, något som man knappast gör själv om man inte har maskiner till hjälp. Jag har fått klart mitt hammarhuvud med hjälp av min släggdräng Tor! I morgon är det min tur att vara släggdräng, åt Tor. Att göra en hammare är i sig inte så tekniskt svårt men det är en fysisk utmaning att i 40x40 stål göra en 1,2 Kg tung hammare. Nu återstår filning, härdning, anlöpning och skaftning...
Hammaren är smidd i stål med legering av Kisel och mangan. Stålet har beteckningen 1672 och kisel ger högre hållfasthet och bättre härdningsförmåga. Mangan ger slitstyrka och hållfasthet. Vi har haft en del materialkunskap och jag får vid tillfälle förklara lite bättre det här med olika legeringar och hur det påverkar stålets egenskaper.
Men för tillfället är det sovdags :-)
/Tomas
2 kommentarer:
...så här några år senare,tänk så mycket glädje den skapat =)
Kram syrran i södra änden av länet =)
OHH!
Jag kan inte smida utan den hammaren numera, den är ett med mig i smedjan!
Så det kan bli va? Inte ens min Uri Hofi hammare är bättre :-)
/Tomas
Skicka en kommentar